Förlossningar, inte en dans på rosor

Tänkte skriva lite om förlossningar, så tänk dig för innan du läser detta. Iaf om du känner dig osäker och rädd inför din egen. En del av detta är min egen upplevelse och den stämmer naturligtvis inte in på alla.

Hur det går till kan delas in i tre delar: öppningen, utdrivningen och efterbörden.  Det innebär i korthet att först är öppningsskedet, då öppnar sig livmodermunnen och barnet tränger ner i bäckenet. I den andra delen, utdrivningsskedet, så kommer barnet ut. I den sista delen kommer moderkakan.

I slutet på del ett med värkarbetet i öppningsfasen, kommer sammandragningarna runt varannan minut och varar så länge som 70-90 sekunder. Det är otroligt smärtsamt och många känner att dom vill ge upp, vissa drabbas av dödsångest. Har aldrig fattat förespråkarna för en ”naturlig förlossning”. Förlossning i sig är naturligt, även om du tar lite smärtstillande till värkarna. Och med tanke på hur jävla ont det kan göra, så rekommenderar jag verkligen Epidural. Känslan av att all smärta rann av mig är helt obeskrivbar. Strunta gärna i smärtstillande om ni känner för det, men jag ser ingen anledning till att jag ska kräkas av smärta om jag slipper. Här är det bra att ha med sig lite snask. frukt och vatten/juice. Men om man som i mitt fall, ligger och kaskadkräks, är suget efter detta obefintligt.

Sen när du är öppen 10 cm, då är det dags att få ut ungen. Det är också här många spräcker fittan vilket många är rädda för. En klen tröst är att förlossningen i sig gör så jävla ont att du inte känner just det ögonblicket då du spricker. Om du gör det. Själv fick jag sy 5 stygn. När bebisens huvud trycker nedåt känns det som du är skitnödig och är redo att lägga en laddning och det är en helt naturlig känsla. Själva kryst-arbetet är lite som att skita när en är hård i magen, fast mycket mycket jävligare. Det värsta och svåraste är att få ut huvudet, när axelpartiet kom kändes det som när man ser en kossa förlösa en kalv. Det var liksom bara blobb-blobb-blobb så var hen ute. Det var också då smärtan försvann, för någon bedövning under själva förlossningen var det inte tal om.

Sista delen, när man egentligen tror att man är klar och är helt slutkörd efter att ha skitit ut en soffgrupp, då är det dags att krysta ut moderkakan. I mitt fall gick det, tack och lov, väldigt lätt. Man är lite sliten efter att haft värkar i 35 timmar. Återigen får man upp hoppet om att man är klar, men nej. DÅ kommer bedövningssprutan fram. DÅ när underlivet är söndertrasat är det dags att få lite smärtlindring. För då ska det sys. Då ska man veta att i vissa länder klipper dom upp en, i förebyggande syfte.

Detta är i korthet en förlossning och som jag skrev i början, har vi alla olika erfarenheter av dom. Gemensamt för alla är att vi, oftast inte, vet om vi kommer riskera våra och/eller bebisens liv innan. För trots att det sker oberäkneliga förlossningar varje dag, trots kunskapen och tekniken som finns tillgänglig på många platser, är det lång ifrån riskfritt att föda barn, tvärtom det är faktiskt livsfarligt.

Bara detta, att i Sverige, drabbas 50 % av alla födande av förlossningsskador av olika slag. 50 %, dvs varannan person som föder ett barn. Det är en väldigt hög siffra. Skador som t.ex framfall, urinläckage, avföringsinkontinens, skadade blygdläppar, risk för blodpropp, infektion i livmodern, urinvägsinfektion, hemorrojder, mjölkstockning,

Förlossningar ses ofta som nånting vackert, starkt och fantastiskt. Kvinnans kropp hyllas för vad den kan göra och skapa, med all rätt! Men jag tror få utanför denna bubbla vet om riskerna. Vad man heller inte pratar särskilt mycket om är förlossningsdepressionerna. Ungefär en av tio nyblivna föräldrar får en lättare eller svårare förlossningsdepression och det kan drabba mamman men också pappan.

Detta är saker som få vet, för det pratas inte om det. Man får ingen information, utan all fokus ligger på graviditet (som också är långt ifrån riskfri) och förlossningen. Om vad som kan hända efteråt är det, av nån anledning, väldigt tyst om. Vilket är synd och skam, då det säkerligen är många som tror att det dom drabbas av är naturligt och att det ska vara så.

Nej, jag tror inte att det är bra att enbart romantisera graviditeter och förlossningar. Vi behöver prata mer om riskerna, om det som kan hända efteråt.

Ge oss en chans att vara förberedda på att allt kanske inte blir en ängladans enbart för att avlandet är klart.

Advertisements

2 thoughts on “Förlossningar, inte en dans på rosor

    1. Nej, det ä verkligen ingen lek och då hade jag ändå en hyfsad ”normal” förlossning, utan komplikationer. Men medvetenheten om hur stora riskerna är känns lite sopade under mattan.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s