Föräldrakritiserande krönikörer, skärp er

Det verkar gå en trend, bland krönikörer, att kritisera föräldrar just nu. Att så fort de saknar material att skriva om minns de, hittar på eller kanske överdriver om en situation de varit med om. Naturligtvis har de själva agerat helt korrekt medan de andra föräldrarna är oengagerade, ointresserade, nonchalanta eller haft barn som ”betett sig som svin”.

Personligen känner jag mig lite mätt på såna här krönikor där andra föräldrar skammas medan författaren slår sig själv för bröstet i sin egen förträfflighet.

Det känns lite skrämmande att dessa krönikörer dömer ut föräldrar (och barn) på enskilda händelser i den mån att de känner att de måste skriva om det offentligt. För de vet ju egentligen bara vad som hände just i den stunden och ingenting annat. Jag känner att det är väldigt orättvist att, på den lilla stunden, bygga upp en uppfattning om hur bra eller dåliga de föräldrarna är.

Alla föräldrar gör fel, ingen är perfekt. Alla föräldrar är nån gång ouppmärksam på sitt barn och alla barn är nån gång elakt mot ett annat barn. Det finns ingenting som ”en perfekt förälder”, hur gärna dessa krönikörer vill höja upp sig själva. Det finns däremot föräldrar som gör sitt bästa och det blir ändå fel ibland.

Efter dessa krönikor kommer naturligtvis de ryggdunkande kommentarerna, från föräldrar som vet preciiiis vad författaren menar. Att de också anser att dagens föräldrar, naturligtvis undantaget dom själva som gjort helt rätt, är alldeles för slappa, lata och fega. Att vi inte vågar säga till våra barn och tillåter dom göra vad dom vill. ”Den fria uppfostran” nämns ofta, alltid som negativ. Och låt oss, för allt i världen, inte glömma curlandet som tydligen råder i landet.

Tyvärr kommer vi nog aldrig ifrån detta att ”alla andra” vet hur våra barn borde uppfostras, att ”alla andra” minsann har det som krävs. Eller alla dessa som ”jag fick minsann göra [insert frivillig uppgift] när jag var liten och kolla hur bra jag är!”

Naturligtvis får man kritisera föräldrar, det är inte det jag säger. Det är snarare sättet som stör mig. Att en händelse gör att de direkt dömer ut dessa som usla föräldrar utan engagemang för sina barn. Att de väljer att publicera detta istället för att sätta sig och försöka kommunicera med dessa människor. Att de ibland inte gör något alls åt situationen utan bara skriver en krönika, som hjälper … Ingen?

Att vuxna klagar på dagens barn och ungdomar, det är inget nytt fenomen. Det har gjorts i alla år, alltid. Alla dessa föräldrar som anser sig bättre än andra, generationen innan har garanterat klagat på att dom var ouppfostrade, ohyfsade osv. Precis som generationen innan.

Vore det inte bättre om vi bara slutade döma så snabbt? Försök att tänka ett steg längre, ha lite förståelse och kanske till och med sträck fram en hand. Det kan göra skillnad, på ett bra sätt.

Det var det där med att kasta den första stenen …

Advertisements

2 thoughts on “Föräldrakritiserande krönikörer, skärp er

  1. Eller hur? Jag orkar inte läsa de där mästrande krönikorna som blir alldeles absurda när en plockar isär dem och den anekdot de baserar allt på…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s