Ingen gillar en sur tjockis

Tänk alla gånger en skrattat med i skämt om tjockisar, allt medan den där sorgsna känslan gör sig påmind, samtidigt som det är skönt att fokus flyttas till nån annan. Eller när man skulle träffa nån snubbe man bara pratat med online och precis innan ni ska ses så skriver du ”Bara så du vet, så är jag lite större än normalt. Är det ok? Vill du fortfarande ses?” Eller när du föregår andras eventuella kommentarer med att tala ned dig själv, att göra dom medvetna om att du vet att du är tjock. Så de kan slappna av.

Det skämtas ofta friskt om tjockisar. Speciellt nu i sommartider då antalet klädplagg är lite färre än vanligt. Ofta av smala människor, smala människor som ska bada. Som glatt skriver nån status på Facebook, t.ex ”Nu ska denna valross sola och bada” sen är det en tillhörande bild, men inte på en valross, utan på en överviktig person i små shorts eller tajt linne eller nåt annat en tjock person ”inte” ska ha på sig. Sen så skrattar alla glatt tillsammans. För det är ju så tokigt att den där tjocka personen är så tjock.

Om man inte redan har komplex som tjock, så får man det garanterat av alla roliga människor som skojar om det. Jorå, en har ju skrattat med i skämt om ens kropp. För det är fullt tillräckligt att vara tjock, en vill ju inte vara sur också. För det vet man ju, att tjock och glad ska man vara, helst ska man driva med sig själv också så alla blir nöjda och glada. Då har man ”självdistans” som det så fint heter.

Eller när folk försöker ge en tjock person en komplimang, det tycks vara omöjligt. Det blir ofta ”du ser stark ut” vilket vi vet är en ren omskrivning på att en är tjock. Eller ännu bättre, ”du är inte tjock, du är söt”. Mmm.. Men jag har inte sagt att jag är ful, men tack? Och söt är kanske inte vad vi eftersträvar, vi är hellre trevliga, smarta, glada, generösa osv. Men många verkar tro att vår eviga längtan är att se bra ut, och inte bara bli accepterade som vi är. För nej, vi vill inte bli några kopior av er. Vi vill att ni ska sluta bete er som rövhögar.

Jag blir så otroligt ledsen när jag tänker på det. Att människor används som nåt humoristiskt skräckexempel som alla högt och ljudligt kan förnedra för sitt eget nöjes skull. Att de skriver något nedsättande, som andra sen kommer och ryggdunkar och hänger med i. Vad får ni ut av det? Känner ni er som bättre människor? Blir ni stolta av att såra, kränka och driva med människor som inte ser ut som ni? Vad är grejen?

Det tragiska är att vi ibland skattar med eller att vi själva skämtar nedsättande om våra kroppar. Det är en försvarsmekanism, hellre föregå än föregås. När man säger ifrån ”har man ingen humor” eller så ”fattar en inte skämtet” och ”man får faktiskt skämta om allt”. Jag håller inte med. Jag kan skämta hur mycket jag vill om min kropp, det betyder inte att det är ok för dig att skämta om den.

Men humor funkar som en mur, hjärtat blöder men munnen ler. Allt för att passa in, vara till lags, behaga.

Sen vet vi ju, ingen gillar en sur tjockis.

Advertisements

2 thoughts on “Ingen gillar en sur tjockis

  1. Visst är det galet! Eller en smal till ”normal”viktig människa som envisas med att visa upp bilder på sig själv och påstå att hen känner sig tjock… Och de gånger en som inte hör hemma i ”normal”viktig-facket utan ligger över det, vågar sig på att publicera bilder på sig själv, då ska det fatshamas så det skriker om det. Då är de en dålig förebild, borde äta mer hälsosamt, träna mer… Fast de som skriver inte har någon aning om vilket liv personen på bilden lever.

    Jag följer en blogg med en kvinna som alltid lägger ut fina bilder på sig själv, oftast i klänning, alltid supersnyggt. Hon hade ett inlägg nyligen där hon svarade på vanliga frågor hon brukar få. Och ror du inte att två frågor handlade om att hon som var överviktig/tjock la upp bilder på sig själv… den ena frågan var beundrande, den andra handlade om att hon inte borde ha skärp när hon var så tjock. Bloggerskan svarade trevligt och exemplariskt att hon klädde sig som hon trivdes och tyckte det var viktigt att alla sorters kroppar får synas. Jag var förstummad, för jag har aldrig ens tänkt på henne som överviktig, så jag undrar mer hur snäv gränsen för vad som är OK var för de som ställde frågorna… Galet…

    1. Det är så synd att vi hela tiden ska bedömas på vårt yttre. På att andra sätter en norm och vi som inte passar in, oss kan man skämta om, kommentera och kränka lite hur man vill. Det är ju ”vårt eget fel”.Vilken jävla värld …

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s