Rädslan att stå upp mot nazisterna

Idag traskade SMR runt på Stockholm gator som om det var ingenting. Jag har inte varit inne i stan utan har läst om detta på Twitter, där känslorna (med all rätt) varit upprörda. Nu kan många sitta hemma och tycka att ”vi är en demokrati, dom har rätt att demonstrera som alla andra.” Mmm. Visst. MEN dessa människor militanta, våldsamma och hatiska, dessa människor gör att andra människor inte vågar gå ut. Dom gör att många mår dåligt och känner sig hotade av deras blotta närvaro.

Och det är många som inte passar i deras mall. Rasifierade, handikappade, HBTQ, antirasister osv.  Många av organisationens medlemmar är dömda för grova våldsbrott. så det är inte för inte, som många tar omvägar eller kryper längs väggarna när dom går fram på våra gator.

En annan grej med deras lilla demo (som dom inte hade tillstånd för) var, tror jag, att provocera så mycket med sin närvaro att det skulle bli bråk. Så att dom sen kunde säga att det var vänstern som stod för poliskostnaderna. För man måste tydligen vara vänster för att vara antirasist. Underligt det där … Så på så vis är det skönt att det var lugnt, så dom inte fick möjlighet att dra på sig offerkoftorna. För dom är allt annat än offer.

Såg att många reagerade över att inte fler protesterade. Det kan man absolut tycka men det krävs också ett visst mod. Jag vet inte om jag skulle våga och då tillhör jag inte ens dom utsatta grupperna, ja inte mer än jag är antirasist, men jag är också heterosexuell, vit och ”etniskt svensk” som dom brukar uttrycka det. Sen kan jag också tycka att det är just vi vita, heterosexuella som ska stå upp mot dom. Vi som som inte är i dom utsatta grupperna.

@daisycassandra säger det så bra på Twitter:

Skärmklipp

Skärmklipp

Skärmklipp

Skärmklipp

Efter vad jag läst mig till så verkar det vara en liten skara som ställt sig och skanderat ”Inga nazister på våra gator”, medan många bara ställt sig och tittat på dessa båda grupper. Jag önskar så att fler hade ställt sig bredvid dessa antirasister och visat sin ståndpunkt. För vi kan inte begära att det är dom utsatta grupperna som måste ta den kampen. Inte just där och inte just då.

Vi som är dom privilegierade måste våga ta ställning, vi måste alla hjälpas åt, vi måste alla visa att det är inte ok att hata pga ursprung, hudfärg, sexualitet, funktionshinder osv. Vi måste alla hjälpas åt att stå emot hatet. Dom är skitläskiga och just därför måste vi ställa upp för varandra. Vi måste visa att vi är fler än dom. Vi kan vara modiga tillsammans.

För ja, det är jävligt lätt att sitta och förfasas över nazisterna när en sitter hemma i sin lugna vrå. Men det gäller att komma ihåg att jag är den privilegierade och jag kan gå och köpa min mellanmjölk utan att riskera att råka ut för att bli bespottad, nedslagen eller hatad.

Solidaritet.

Inlägg 42 i Blogg100
Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s