Träningsångesten och den obefintliga konditionen

Så tanken är att jag ska börja träna nästa vecka. Jag är både laddad och totalt jävla omotiverad, laddad för att jag vill ha resultatet och omotiverad för att det är så satans jobbigt att få det. Det är nu ett år sedan jag tränade sist. Sen dess har jag varit gravid, blivit mamma och ätit choklad och det har jag trivts bra med.

Men det håller inte längre och det finns två anledningar: 1, jag äter godis nästan varje dag och det känns inte ok att starta ett sockerberoende, när jag, efter 20 år slutade röka, för ca 15 månader sen. Inte lockande alls. 2, flåset, konditionen, orken är som borta. Jag kan putta barnvagnen upp för en backe och vara helt slut efteråt. Det är inte ok, inte för mig.

Så på måndag gäller det. Då startar kampen för delmål 1, att orka springa 5 km. Slutmålet är 1 mil. 1 mil, det är verkligen skitlångt. Springa 1 mil, det är ju helt galet! Det finns ju buss! Vad har jag gett mig in på?! Och springa?! Jag hatar ju att springa! Faaan!

Men, jag har upptäckt att löpning är den grej som passar mig bäst. Inte direkt skitkul men otroligt mätbart och med bra resultat för flåset. Måndag, torsdag och lördag blir mina träningsdagar och jag börjar sakta vänja mig vid tanken.

Det blir inte bättre eller mer lockande när man ser dom som är ute och springer som fullkomligt flyger fram, utan en tillstymmelse till svettning och som ser helt oberörda ut efter att sprungit ett halvt maraton. Jag kommer pusta och frusta som en brunstig tjur, svettas som en gris på grillen och hoppas på att amningstuttarna inte kommer i otakt för då kommer jag tappa all kontroll på denna mammakropp. Men på måndag då gäller det.

Fy fan, måtte denna helg bli lång.

Inlägg 5 i Blogg100
Annonser

11 thoughts on “Träningsångesten och den obefintliga konditionen

  1. Synd att ni inte bor närmre oss,
    jag skulle verkligen behöva komma igång jag med.
    och jag är rätt säker på att vår kondition, eller bristen på detsamma, matchar varandra perfekt.

  2. Det som är så bra med att springa är att man verkligen får resultat snabbt. Det tog knappt två månader för mig att från att hasa mig fram tre kilometer, springa en mil. Och då hade jag verkligen inte bråttom att öka. Det gick av sig själv, Sprang varannan dag.

    Och den andra bra saken med att springa är att man kan kliva utanför dörren och bara göra det.

    Imorgon ska jag springa. Nuförtiden kör jag mest intervaller.

  3. Jag har alltid varit negativ gällande löpning (mest för att jag tycker det är så tråkigt) men det finns ju massor med fördelar. Typ inget dyrt gymkort (fast jävlar vad dyrt det är med löpskor!) och man behöver bara lämna lägenheten så kan man köra. Jag har precis tagit tag i min träning också och har sprungit två ggr den här veckan. Jag hoppas jag kan hålla i det här nu…

    1. Exakt! Ja, löparskor är skitdyrt men det är också egentligen allt man behöver köpa. Men jag motiverar mig själv lite genom att köpa roliga träningskläder och sånt. Näst på listan står en pulsklocka. Heja oss!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s