En dag i en småbarnförälders liv

Morgonen börjar nån gång mellan 5-7 av att man vaknar av den varma, sura lite fräna ”doften” av gulgrönt bebisbajs. Man staplar då upp med barnet i famnen och försöker ledsaga sig fram till skötbordet där blöjan ska bytas. Förhoppningsvis går det bra utan att bebis får för sig att kissa ned en.

Efter detta är det dags för mat. Det är alltså dags att dra fram patten och låta bebis suga sönder bröstvårtan. Men det är ingen fara, det gör som mest ont i början på sessionen. Det är bara att ta ett djupt andetag och slappna av. Tänk på söta kattungar.

Efter ca 20-40 min har det lilla livet somnat och det är då man saaaakta, saaaakta försöker ta bort bröstet utan att väcka honom. Och det gick SÅDÄR. Vilket betyder att vi nu börjar om. Kattungar kattungar kattungar kattungar!

Vid nästa försök går det lite bättre, han sover fortfarande då jag lyfter upp honom. Han sover fortfarande då jag lägger ned honom. Han sover fortfarande när jag går därifrån för att sätta på lite kaff… Nej, det gjorde han inte.

Aah! Det är blöjan. Han har kissat. Dags att byta igen alltså. Skönt att vara torr om rumpen! Då sätter vi ned honom i babysitten och går för att sätta på kaff… Nej, där var han inte nöjd. Fint.

Då sätter vi oss i soffan och gullar lite. Vi hänger där ett tag och pratar med konstig röst samtidigt som jag upprepar allt jag säger minst två gånger. Som om han skulle fatta bättre då. Han blir ju trots allt en månad på lördag. Medan jag sitter där och ler fånigt svarar han med att bajsa. Väldigt ljudligt.

Tillbaka till skötbordet. Ta bort blöja, torka och kanske smörja lite och på med ny blöja. Tänker stilla att nu kanske jag kan ta det där kaff… Nähä? Hungrig igen? Ok.

Då tar vi andra tutten denna gång. Den vänstra som vi tycker är lite bökigare och krångligare än den högra. Den som vi inte får till det lika lätt och bra med, men som inte gör att jag behöver tänka på söta kattungar. Än. Och DÄR somnade han! Sakta sakta lyfter jag upp honom och lägger ned honom. Inser att jag nu äntligen har chans på kaffet men att jag egentligen borde passa på att sova lite. Fast det är ju faktiskt tid för lunch. Jag borde ju äta nåt.

Smyger in i köket och tar fram ingredienserna till lunchen. Försöker vara tyst och inte slamra allt för mycket vilket innebär att jag istället slår i stekpannan i vattenkranen, slår ut ett glas mjölk, snubblar på stolen osv. Passar på att kolla så att han fortfarande sover ungefär varannan minut samtidigt som jag också måste kolla att han fortfarande andas.

Lunchen är färdiglagad och jag sätter mig för att äta och oj! Är han vaken igen? Ok, det är lugnt. Jag kan tugga av bitarna istället för att skära, jag har ju tänder. Behöver egentligen inte sitta rakt heller, det där med ergonomi är fett överskattat. Nä, jag sitter så gärna helt skruvat så jag kan underhålla den lille medan jag försöker tugga av bitar från köttet. Matro är för pensionärer. Och plötsligt bränner han av jordens leende så allt annat tappar betydelse.

Åh, han vill äta lite igen? Dåså, intar positionen med kuddar och lägger honom tillrätta. Hoppas på att han inte är sååå jättehungrig så vi tar den lätta tutten. Kattungar kattungar kattungar kattungar. Han somnar igen. Borde kanske sova lite men ska bara plocka undan disken. Åh, det där kaffet vore gott nu! Lite egentid också kanske när han ändå sover en stund? Passa på att gå på toa också! Luktar svett och behöver duscha men det får vänta. Kanske imorgon.

Åh! Han har vaknat? Ja, han ligger ju iaf och är nöjd. Skönt. Hinner dricka en halv kopp kaffe innan missnöjet sätter in. Kollar blöjan, och ja, den är kissig. Dags att byta. Efter det är det dags att amma igen för vi måste ut på promenad och få lite frisk luft. Då vill man ha en mätt och torr bebis.

På med kläder och ner i vagnen och ut i friska luften! Efter ca 5 minuters promenad har han somnat och sover under hela promenaden trots oväsen från byggen, tutande bilar och nej, inte ens den där brandbilen lyckades väcka honom. Han sover fortfarande när vi kommer hem. Tänker att nu borde jag egentligen sova lite, men promenaden har gjort att jag piggnat till lite och kan lika gärna passa på att plocka undan lite. Kommer på att jag har gårdagens smink på mig men får tvätta bort det sen.

Hör att han vaknat lagom tills vattnet till kaffet kokat upp och stänger uppgivet av spisen och går in och tittar till det lilla mästerverket. Dags att umgås och gulla en stund innan man känner den där bekanta sura lukten igen och det är dags att byta blöja. Igen. Min nedspydda tröja får jag byta senare.

Han somnar om och mobilen ringer. Har, innan jag hunnit lokalisera telefonen, lyckats slå i knät i bordskanten. Snubblar vidare över mattkanten och slår tårna i golvkarmen innan jag, på ett ben, hoppar ut ur rummet med mobilen i näven samtidigt som jag bet till gudarna, jag inte ens tror på, att han inte ska vakna av mobilsignalen. Fan, jag har glömt att tömma tvättmaskinen!

Ja, sen fortsätter dagen så. Äta, sova, skita –> repetera. Låter inte så spännande och det är det inte, men det är fortfarande en helt överjävligt fantastisk grej.

Advertisements

3 thoughts on “En dag i en småbarnförälders liv

  1. Tror min brors sambo skulle nicka instämmande här!
    Fast nu är C redan 2,5 och de ska ha ett till barn. Fan vad tiden går!
    Kram<3

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s