När oron plötsligt försvinner

Så sitter jag här i soffan, som vanligt alldeles galet tidigt på morgonen och helt oförlöst. Det är dag nummer två över tiden och hittills har jag inte haft en tillstymmelse av varken sammandragningar eller förvärkar. Att han inte skulle komma på utsatt datum var ingen direkt överraskning, det är bara 5% som föder på samma dag som det beräknade födseln är.

Maken är otålig, han vill träffa sin son. Han har t.o.m funderat på om vi inte ska se The Conjuring så jag blir jätterädd  och  trycker ut ungen av ren skräck. Jag har, vänligt men bestämt, sagt att det är inte så det ska gå till. Jag har också förklarat att det inte är ok att han försöker pressa ut bebisen genom att trycka på min mage. Han får lov att vänta på att lillen är redo att komma ut själv, på eget initiativ. För ut kommer han, även om vi inte vet när.

Jag är inte typen som oroar mig i onödan, inte heller alltid när jag kanske bör oroa mig. Jag har en inbyggd det-fixar-sig-menatalitet som jag förlitar mig på och den har fungerat väldigt bra. Men nu är jag nästan lite orolig för att jag inte är orolig.

I början på graviditeten var jag helt inställd på kejsarsnitt, i helvete att jag tänkte skita ut en hel soffgrupp frivilligt!! Det var så tills jag, strax efter, såg ett kejsarsnitt på tv. Det snittet dom la var inte speciellt stort och det slet dom och drog i för att få ut bebisen medan mamman ligger där vaken. Tack men nej tack. Blev ännu mer övertygad efter jag pratat med barnmorskan om saken och förstod att risken för infektion är något större än vid vaginal födsel och att smärtan efter ett kejsarsnitt är mer uttalad.

Med det sagt så vet jag att det är många som valt kejsarsnitt och är toppennöjda med det, jag vet också att det finns en risk att det blir ett akut kejsarsnitt om inte allt går som det ska. And it´s all good! Vi är lyckligt lottade som har möjligheten att välja.

Men nej, det är inte för mig. Jag började sakta men säkert vänja mig vid tanken på en vaginal födsel med allt vad det innebär. Jag insåg snabbt att det inte var förlossningen i sig jag var rädd inför, utan smärtan, rädslan av att spricka, för värkar som gör så ont att man bara vill kräkas och för smärtan av att föda ett barn. Jag ställde snabbt in mig på 24 timmar av ren och skär smärta, Skulle det bli mindre? Skitbra! Men jag gick al in på den förberedande tanken, 24 timmar smärta även om det låter mycket är det rätt lite på det stora hela.

Vi gick en ”föräldraförberedande utbildning” FUB, på Danderyds sjukhus. Den var två måndagar på ca 3 timmar vardera. Den var helt fantastisk! En barnmorska gick igenom allt som händer precis innan med värkar osv, till vad som sker under förlossningen med smärtlindring, tidsförlopp, vilka som befinner sig i rummet och har vilka uppgifter och lite om när man kommer hem, om barnets behov osv.  Den hjälpte mig väldigt mycket och gjorde att jag kände mig lite starkare i mitt beslut om förlossning. Det i kombination med samtal med vår egen barnmorska om smärtlindring har gjort gott.

Jag insåg nämligen att jag inte bara var rädd för smärtan över förlossningen utan även för smärtan av Epiduralen. Vår barnmorska förklarade att jag får bedövning inför Epiduralen och att dom förbereder än väl. Min moster är mer rakt på sak och säger att ”du kommer inte märka det nålsticket alls, du kommer vara fullt upptagen med att ha ont på andra ställen”. Jag tror dom båda har rätt. Dock att planen var att ta all smärtlindring i dubbla doser och helst några öl innan också.

Jag tröstade mig också med tanken att kvinnor har gjort detta i alla år. Kvinnor gör det också under betydligt sämre förutsättningar än vad jag har. Bara det att ha förmånen att föda på ett sjukhus med kunnig, utbildad och engagerad personal. Det är det långt ifrån alla som har. Den tanken, tycker jag, gör en ganska ödmjuk.

Men hur är läget nu, så här när jag är inne på dag två på övertiden. Det är lite det som är grejen. Jag är stencool. Jag är så cool med detta att det nästan känns lite löjligt. Att han inte skulle komma i tid har jag varit inställd på länge, det är som sagt bara 5% som föds på utsatt tid. Jag har heller inte känt att skulle vara jobbigt att gå över tiden, det gör jag fortfarande inte. Kanske det ändras om jag fortfarande är på tjocken om några dagar, men som det känns nu, så nej. Det är luuuugnt!

Inte ens förlossningen oroar mig längre, jag känner liksom ingenting mer än att det kommer fixa sig. Jag är inte nervös, orolig eller ens pirrig. Ingenting mer än att jag känner att det kommer gå bra. Det är naturligtvis skönt men vart tog rädslan vägen? Skräcken? Fasan? Den är helt borta. Poff! Och det är nästan att jag känner oro över att jag inte känner någon oro alls. Jag vet inte om det är någon försvarsinställning eller om det bara är att jag egentligen bara är jävligt redo. Det jag vet är, att jag tänker inte analysera sönder det, utan bara njuta av det.

Njuta av att  jag känner mig som en kossa som ligger i gräset och idisslar i solen utan ett moln på himlen.

Annonser

4 thoughts on “När oron plötsligt försvinner

  1. Det låter som om du är påläst och förberedd och jag tror det är nyckeln till allt. Jag var likadan och var inte orolig – och allt gick bra. Min svägerska däremot var jättestressad och ville inte veta nåt – och blev helt chockad och känslomäsdigt förstörd av förlossningen. Så det kommer säkert gå jättebra!

    1. Ja, jag känner mig rätt förberedd (på att inget kommer bli som jag tänkt eller trott) och redo. Det känns toppen att vara så lugn och slippa vara nervös även om nervositeten säker kommer sen när värkarna kommer igång, med det som händer det händer.

  2. Hur lång tid tar det innan de sätter ingång förlossningen om man går över tiden?
    Har för mig att det fick göras då min brors sambo gick över tiden för 2 år sedan (med ngn vecka).

    Hon var litet som du är, påläst men ändå förberedd på att inget blir som man tror.

    KRAM

    1. Den femtonde dagen sätter dom igång det. Även om jag mår hur bra som helst så hoppas jag att jag slipper gå så länge, för det är vääääldigt tungt nu! Haha!
      Kram!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s