Tjock, gravid och välmående

Det är mycket som händer med kroppen när man är gravid, mer än jag visste innan jag själv blev på tjocken. Att det är tungt och jobbigt, det är ju allmänt känt och svullna fötter osv men vad man inte visste är hur det känns.

Om vi börjar med magen, jag har ju i princip varit höggravid sen vecka 18-19. Jag blev stor väldigt snabbt och jag misstänker att det är för att jag hade/har mycket fostervatten. För hur mycket ”skämt” om hur stor bebis jag har i magen, eller hur många det är, så är han inte en jätte bara för att magen är stor. I vecka 19 är bebisen ca 14-15 cm. Men magen är tung. Och i vägen. Och det är svårt att anpassa sig efter sin nya kropp. Numera är det magen som kommer in i rummet först, sen kommer jag. Magen är stor, rund och fin och inte helt olik skallepers huvud.

Tyngden är en annan grej. Jag har gått upp i vikt men är lyckligt ovetande om hur mycket, det intresserar mig inte så länge jag mår bra. Men tyngden av magen är jobbig. Kan vissa kvällar inte komma upp ur varken soffa eller säng utan hjälp. Om jag sätter mig på golvet är det som ett crossfit-pass att ta sig upp om jag är själv. Trappor är en mardröm, eller ja … Dom är en mardröm så länge dom går uppför. Aldrig tidigare har jag älskat rulltrappor/band och hissar som jag gör nu.

Du kan inte längre sova i vilken ställning du vill, att ligga på mage funkar inte, inte heller att ligga på rygg. Det är inte helt sant. Du kan ligga på rygg men det är inte säkert att du kan andas samtidigt. Att ligga på sidan är mest bekvämt, gärna med en kudde mellan benen och en kudde under magen. Fast det är fortfarande inte nån garanti för att det blir lättare att andas. Och det blir definitivt inte lättare att komma upp ur sängen.

Kisseriet är en annan grej, att gravida kissa mycket är ingen hemlighet men kom igen! Man kan gå och kissa som man aldrig kissat förr för att sekunden senare känna sig nödig igen.  Och igen. Och igen. Att ständigt vara kissnödig och knappt komma upp ur sängen är inte den roligaste av kombinationer.

Nummer två är det inte lika illa med. Många, jag är en av dom, får äta järntabletter för att järnvärdet sjunker, vilket är helt normalt. Det gör att från att kanske har varit ganska regelbunden bajsar man nu var tredje, var fjärde dag. Så länge det inte gör att man får ont eller får hemorrojder är det inte så mycket att gnälla över.

Mina fina, dyra, nya löparskor som jag skulle ha när jag sprang Bellmanstafetten med grabbarna på jobbet är numera mina fotriktiga skor. När fötterna svullnar och ser ut som en trädstam är det skönt med skor som är bekväma. Passa på att ha fötterna i högläge, för det är enda gången du ser dom. Hade i början på sommaren ballerinaskor men det var döden för fötterna. Med den extra tyngd man bär på och svullnaden som blir, är det nödvändigt med ett par riktigt bra skor. Ja, och någon som masserar fötterna när det är som jävligast. Rekommenderar er också att införskaffa ett skohorn, gärna av det längre typen. För du kan glömma det där med att böja dig ned och balansen? Balansen är obefintlig.

Mina vigselringar är ett minne blott då dom inte går att trä på dessa falukorvar till fingrar. Vissa dagar svullnar händerna upp så det spänner när jag knyter handen. Och med en ring som är gjord i volfram så tar jag inga risker. Det är inte det lättaste materialet att klippa sönder om det ens är möjligt.

Tandköttet är extremt känsligt och du blöder i princip varje gång du borstar tänderna. Vilket du ska göra. Ofta. För att undvika tandlossning och andra trista saker som händer när tandköttet är mjäkigt. Men få inte panik om du spottar blod efter borstning. Det händer.

Humöret, det är inte konstigt med humörsvängningar när kroppen förändras och hormoner som löper gatlopp under tiden.  Det finns även risk för att man börjar skrikgråta för att man fick se en hund på tv. Det är jobbigt att vara gravid och toleransen kanske minskar liksom tålamodet. Är det nån partner som har problem med det, har jag bara en sak att säga: deal with it. Det är jobbigt att vara på smällen, du har varit delaktig i det och då får du ta att vi gravida är lite stingsliga.

Tuttarna växer och ömmar och bröstvårtan är helt plötsligt gigantisk och mörk. Varenda BH du har är obekväm och det blir inte lätt att hitta nån som sitter helt som man vill. Precis som med den växande magen är det inte säkert att du hänger med och stöter till/ned både det ena och det andra med mage och/eller brösten. Leverfläckarna pluppar upp överallt, även på bröstvårtorna. Det är som dom bildar små kolonier och bara väntar på att ta över hela kroppen. Brösten blir inte bara större, dom blir även längre! Nästan såpass att du kan slänga dom runt halsen och ha som halsduk i vinter.

Svettattackerna är ständigt återkommande och denna försmak av klimakteriet lämnar ett bitter eftersmak. Att vara höggravid sommartid är ingen hit om du inte är två meter från en sjö eller hav. Värmevallningarna i kombination med 25-27 graders värme är vidrigt och gör heller inga under svullna fötter och händer. Kaskadsvettningar gör att lusten av att slita av sig kläderna och ställa sig naken i varje fontän man ser på stan, är väldigt stor. Har man en partner får den personen snällt ligga på sin sida av sängen för varje beröring känns som om huden bränns sönder och man vill helst ha en säng (och partner) gjord av is.

Frustrationen av att inte ens få trycka i sig en prickigkorvmacka utan att behöva frysa den förbannade korven i tre dygn är stor. Omställningen att helt plötsligt inte få äta eller dricka vad du vill, när allt du vill ha är en sketen bit Brie och inte ens det går, kan få vilken gravid kvinna som helst att gråta. När man ställer in sig på att äta en pizza eller en tallrik antipasti och kommer på att nej, den där kallrökta italienska, supergoda, smarriga skinkan är ett big no no. Då funderar man ibland på om man gjort rätt val här i livet. Koffeinet du desperat behöver för att hålla dig vaken är numera inte heller ok. Iaf inte i dom mängder du VILL häva i dig. Och i övrigt vad gäller mat så äter jag det jag är sugen på. Vi äter vanligtvis väldigt bra mat men vill jag trycka i mig glass, plättar eller vad det nu må vara, så gör jag det. Utan skam i kroppen, för skam är inte något som ska vara förknippat med mat. Njutning ska vara förknippat med mat.

Tröttheten är jobbig. Själv har jag somnat under en teaterföreställning på Stadsteatern och på Ricky Gervais föreställning i Globen. Det är inte av tristess utan för att det är omöjligt att hålla sig vaken. Det finns en period i andra trimestern som är lite bättre och tröttheten är inte lika påträngande, men resten av tiden kan vara en kamp. Nog för att det är skönt att sova men det finns stunder då man faktiskt vill vara vaken.

Första sparkarna man känner är rätt häftiga, det är en skum känsla som gör hela graviditeten så mycket mer verklig. Sen blir bebisen större och sparkarna blir hårdare och mer tydliga, man ser hur magen rör sig. Det ser lite ut som en alien håller på att ta sig ut. Även om det är en fantastisk sak och en trygghet i sig att känna sparkar så kan det också vara en aning irriterande emellanåt. För när man äntligen, mellan värmevallningar och obekväma liggställningar, lyckats somna vill man inte vakna av en röjarfest i magen med en bebis som härjar runt som en rockstjärna på speed i magen.

En bra sak är att man, under en period, tappar mindre hår. Mitt hår har aldrig känts tjockare än nu and I love it! Jag vet att det är tillfälligt men jag tänker njuta av varje minut, varje borsttag, av varje dag jag känner att jag kan ha håret utsläpp utan att det känns som några tunna, slitna stripor som hänger.

Jag har gått hela min graviditet och varit väldigt nöjd med att jag inte fått några stretch marks. Jag tänkte att min hud är väldigt stretchvänlig och i mitt stilla sinne tänkt att ”lite tur ska man väl ha!” Nej, det ska man tydligen inte ha. Såg igår när jag tittade på min stora mage i spegeln (för det gör man ofta) så såg jag dom plötsligt. Dom små djävlarna har gömt sig under magen!! Så otroligt jävla sneaky!! Som en smäll på käften.

Att kondition är en färskvara har aldrig varit tydligare än nu. Minsta ansträngning skapar andnöd. Promenader som tidigare tagit 30 minuter tar nu 45-50 min. Du går numera inte med personer, utan 4-5 meter efter, för du kan inte hålla samma fart som vanligt. Du får hela tiden tjata om att, i mitt fall, maken går för fort. Vilket gör att han saktar ned farten. Ett tag. Sen måste du påminna igen. Sen är det bra att röra på sig även som gravid men lyssna på kroppen och ta inte i för mycket. Det är viktigt att vila också och det ska man inte ignorera.

Sen finns det illamående och foglossning och annat som jag har (hittills) haft turen att klara mig från.

Jag har aldrig varit större, tjockare, tröttare, jag har heller aldrig varit mer nöjd med min kropp och mått bättre än jag gör nu.

Advertisements

9 thoughts on “Tjock, gravid och välmående

  1. Ah, en anledning till att vi valde Titan ist för Volfram är just min klumpighet och svårigheten, eller att inte alls kunna, klippa av det om man ex klämmer sig!
    Gervais såg vi oxå (parantes;))

    Annars verkar det som du hanterar graviditeten på det sätt jag kunnat tro, om jag funderat på det;), dvs med distans, tålamod, sarkasm/ironi och en gigantisk portion självinsikt, klokhet och alldeles, alldeles fantastisk<3

    1. Vi valde Volfram just för att det är ett så tåligt material och inte repas, men nu tänker jag inte riskera att den ska fastna. 🙂

      Ja. jag tror det är bästa sättet att hantera det på. Det är en fantastisk upplevelse men också jobbig och tung. Jag har haft tur som mått så bra under hela graviditeten, har varit frisk och klarat mig undan illamåendet och det gör nog mycket.
      Tack! ❤

      1. Förstår. Blev nojjig pga av att det var SÅ hårt. I vilket fall är både Volfram och Titan snygga:)

        Få förunnat vad jag förstått. Hur länge jobbade du? Om jag inte missförstått är du sjukad nu?

    2. Oj Therese vad du har beskrivit graviditeten bra!! Jag har suttit här och fnissat igenkännande; och eftersom jag fick fem barn på sju år så vet jag precis vad du talar om, men jag tror aldrig jag läst eller hört nån med en så bra beskrivning! På 50-talet hade man ju särskilda mammakläder så man såg ut som ett hus, och vi bodde i en liten by utanför Mora och jag fick ofta frågan” Har du inga andra kläder?” Och du har rätt i att sommaren är jobbig. En av mina är född i augusti och en i slutet av oktober! Man måste nog ha lite humor och det verkar du ha! Tack för ett jättebra inlägg!

      1. Åh tack! Vad roligt att att du känner igen dig då du har fem barn och detta är mitt första.
        Ja, med humor och lite självdistans kommer man långt tror jag. 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s