Där fobier kommer in, går vettet ur.

Fobier och rädslor är ofta ganska ologiska. Man är rädd för nånting som man vet inte är farligt men det hjälps inte. Logiken är inte existerande. Det spelar ingen roll hur ofarligt det är, man är lika rädd för det.

Jag har rätt många rädslor och fobier. Spindlar och kryp är nog det värsta jag har. Inte speciellt unikt alls. Naturligtvis vet jag att en spindel, harkrank eller vad det nu må vara inte kan skada mig. Jag vet att jag är flera tusen gånger större och jag vet även att dom är räddare för mig än jag är för dom. Det spelar ingen roll. Dom är skitäckliga och jag får panik varje gång nån kommer nära. Jag klarar inte ens av att döda dom, det får andra göra. Jag tycker att det är bra att dom finns, alla dessa insekter fyller en funktion. Jag vill bara inte att dom ska vara just där jag är.

Jag är även rädd för björnar (fast det tycker jag fan är legitimt, dom är ju livsfarliga!), höjder (glöm att jag sätter mig i fritt fall eller nån jävla gunga 120 m ovanför marken!), jag blir osäker om jag möter en grupp män på väg hem på kvällen (tyvärr är det en befogad rädsla även om merparten är bra folk), jag tycker om att meta men vill inte sätta på mask på kroken eller ta av fisken från kroken (djur har känslor!!), Jag har aldrig fötterna rätt ned när jag inte inte når botten när jag badar i sjö/hav (tänk om nån/nåt tar tag i dom!)  Jag är mörkrädd (hallå! Man ser ju inget!) Listan kan göras lång, men jag har en som jag själv tycker är skitlöjlig och otroligt ologisk.

Jag tror inte på ett liv efter döden. För mig känns det tryggt. Jag tror att vi dör och that´s it. Men … Nu kommer det, jag är lik förbannat rädd för spöken! Det går inte ihop. Det går inte ihop alls men det är det så. Logiken är obefintlig. Det kan antagligen bara förklaras med ett ord, skräckfilmer.

Jag duschar helst när Erik är hemma för jag har alltid en obehaglig känsla att någon ska stå i badrummet när jag drar bort duschdraperiet. När jag står och tvättar ansiktet är jag rädd för att jag ska se nån som står bakom mig i spegeln när jag tittar upp.  En tanke kan komma upp när jag lämnar köket ”tänk om alla köksluckor är öppna nästa gång jag går in här?” Jag har alltid fötterna under täcket för att undvika risken (nåja) att någon drar ned mig. Detta gäller alla tider på dygnet, inte bara när det är mörkt, även om det naturligtvis är lite läskigare då.

Detta är inget som hindrar mig i vardagen, jag vet ju att jag är skitfjantig men tankarna dyker upp, det ska inte förnekas. Och jag tror inte jag är själv om detta. Vi är nog många som tittat på skräckfilmer fast vi egentligen kanske inte borde.

Jag är unik, precis som alla andra.

Annonser

2 thoughts on “Där fobier kommer in, går vettet ur.

  1. Håller verkligen med, allt det du beskriver som vanliga saker att vara rädd för. Som många är, antingen baserat på urgamla instinkter eller för många skräckfilmer antagligen. Min största fobi i livet är ormar. Åh vad jag hatar ormar! Jag har fått höra att människor inte tycker om ormar därför att vi kan inte läsa dem, de kommunicerar inte på samma sätt som oss men åh vad jag önskar att de inte fanns! Det har blivit bättre nu, nu kan jag se dem på film etc. utan att bli rädd men ett tag kunde jag inte ens titta på en bild på en orm eller något som liknade en orm!

    1. Ormar är jag inte så rädd för. Eller ja, jag har en enorm respekt för huggormar och ormar i det vilda, men har inga problem att ta i en ”tam” boaorm tex.

      Jag kan titta på program med spindlar men det är med skräckblandad förtjusning.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s