Det närmar sig slutet, dvs början.

Det är varmt, tungt, svullna fötter, tröttsamt, svettigt, stönande, stånkande, störande, otympligt, smärtsamt, klumpigt, slitsamt, jobbigt, frustrerande, fasansfullt och alldeles, alldeles underbart.

v34

Jag inser att jag har haft en väldigt bra graviditet hittills (är i v. 34) och att många har det besvärligt med både illamående och foglossning. Jag har klarat mig från det och har inte haft så mycket som en förkylning sen jag blev gravid. Alla mina prover ser bra ut och jag följer kurvan som jag ska. Flåset är ickeexisterande och kondis är numera endast förknippat med ett ställe där man fikar. Trappor är min stora nemesis och min ständiga kärlek är choklad. (Ja och min make, familj osv)

Det är underbart och skitjobbigt om vartannat (jaaaaa, jag vet att det är värt det. Det är liksom därför man skaffar barn!). Man har dagar då man känner sig som en strandad val eller en bra dag då man känner sig som en elefant. Halsbrännan är ständigt närvarande samt suget på allt jag inte får äta/dricka samtidigt som det finns stunder då jag hatar allt. Speciellt lax, som tidigare var en favorit. Att skutta ut ur sängen och komma upp ur soffan utan hjälp är ett minne blott. Tröttheten beror inte bara på att det är tungt att vara gravid, den beror också på att ungen vaknar innan dig redan innan hen är född. Att ena stunden vilja slå ihjäl hela världen, till nästa då man grinar för att man såg en hund på tv. Klippa tånaglarna är som att springa ett maraton och bikinilinje, det är bara att glömma.

Att stå upp en längre stund, dvs längre än ett par minuter, får ryggen att kännas om om den ska gå av.  Det är en kamp att få på sig skor och strumpor pga svullnad och/eller osmidighet. På tal om fötter, dom har jag inte sett från stående på flera månader. En sån enkel sak som att diska är omöjlig utan att hela magen blir blöt. Jag är i lagom längd för att magen kan nå upp på diskho-kanten där allt vatten samlas. Balansen är obefintlig och plötsligt verkar dörrkarmarna ha bytt plats.  Revben, man har aldrig varit så medveten om att man har dom.Ingenting är som förut och ingenting har varit så bra som nu.

Det börjar närma sig slutet, dvs början och nu går det snabbt men inte snabbt nog och jag vill bara att tiden ska stå stilla.

Advertisements

4 thoughts on “Det närmar sig slutet, dvs början.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s