En oerfaren sekreterares bekännelse

I torsdags var det dags för Miljösektionens möte. Sist jag var där, innan sommaren, var vi 3 st på plats så jag hade väl inte räknat med den stora närvaron som blev. I runda slänga 50 gubbar och så jag. Ensam tjej. Förutom Emma som är Studieorganisatör på Transports sek. 5. Jag är van att vara ensam tjej då jag jobbar med enbart killar så det är inga konstigheter. Det stör mig inte det minsta. Inte heller jargongen på dessa möten, när nån ropar ut att det känns som de blivit ”knullade i röven” av någon som inte ställt upp för dom, stör det inte. När det kommer till svordomar och vara ful i mun är jag på samma nivå som resten av gubbarna.

Men denna gång skulle det väljas styrelse till miljösektionen. Det var mer det jag var nervös över. Jag visste att Magnus (som blev vald till ordförande) och Emma ville ha in mig som sekreterare. Jag fick frågan av Magnus några dagar innan och jag sa att det lät intressant men jag ville fnula på det lite innan jag bestämde mig. På onsdagen pratade jag med Emma som fick mig att, om jag blev inröstad, tacka ja.

Jag är medveten om att de vill ha in mig dels för att jag är tjej. Inga konstigheter, jag är den enda tjejen som går på dessa möten och vill engagera mig. Dels för att jag inte är sopgubbe. Eller ja, jag jobbar ju med sopor men jag kör inte runt och plockar upp hushållssopor med lastbil. Jag kör truck, på en miljöstation och hämtar kärl fyllda med sopor från butiker och företag. Vilket jag verkar vara den enda som gör i detta sällskap (hittills) på Miljösektionens möten.

Detta är jag helt med på och har inga problem med att ”kvoteras” in. För jag ser det egentligen inte så, jag ser det som en chans att få lära mig så mycket som möjligt (för kunskapen bland dessa sopgubbar är enorm) och för att kunna få möjligheten att påverka. Sen tycker jag att det är lite synd att det är så få tjejer, dels som jobbar inom miljösektionen men framför alls som inte är engagerade. Vi behöver få in mer folk som kommer på mötena, mer folk som berättar för oss vad de vill få ut av facket, mer folk som förstår att de kan påverka bara genom att komma.

Men, det finns alltid ett sådant, det som fick mig att tveka var just detta med sopgubbarnas kunskap. Den är väldigt stor, de har stenkoll och de är engagerade. De bryr sig om sina arbetsvillkor och löner, de är villiga att kämpa för sina rättigheter och, framföra allt, de ställer upp för varann. Lojalitet, kamratskap och ett jävlar anamma pulserar innanför väggarna på mötena.

De är så erfarna och det är inte jag. Jag har knappt koll på vad jag faktiskt ska utföra. Jag har alltid varit medlem i facket men inte brytt mig om det något mer än att jag betalt medlemsavgiften varje månad. Jag fick höra av så många att det var ingen idé att vara med i facket ”för de gjorde aldrig nåt ändå när man behövde hjälp”. Personligen så har jag aldrig behövt någon facklig hjälp heller så det har inte funnits nån anledning till att vara så värst engagerad. Det är först nu, när jag är med i Transport, som jag lärt mig att det finns massor av anledningar att vara fackligt aktiv. Mycket tack vare Björn Breivik som fick mig att vilja bli skyddsombud och Emma Lundberg som prackar på mig massa utbildningar som hon tycker jag ska gå och det tackar jag för.

Det blev inte nåt rungande ”ja” när mitt namn föreslogs (förutom Anders, tack för det. Det kändes bra.) och det hade jag inte förväntat mig. Men det blev heller inte någon protest, nåt som jag hade fasat för. Men jag fattar, dessa gubbar har ju inte en susning om vem jag är, var jag jobbar eller vad jag gör. Det är ok. Det har jag all förståelse för. Men det som var mest skönt var att jag inte kände något motstånd över att en ny liten (nåja) flicksnärta som jag valdes. Om det fanns, så var dessa män iaf trevliga nog att inte visa det.

Jag kommer att göra så gott jag kan, ta emot all kunskap och lära mig med resans gång. Jag hoppas att alla är överseende med att jag inte kan eller har den koll som övriga har, men litar på att jag kommer göra mitt bästa.

För faktum är, att det gör mig både glad och trygg att vara med i en sektion som är så sprängfylld med solidaritet och kamratskap. Det gör att jag stolt kan sträcka på ryggen och säga, vi är med i Transport och det är vi som är facket.

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s